Jag är ur en dålig relation, men känner skuld och svek

Jag tänkte att jag skriver ner min livssituation kortfattat nu, så någon där ute har möjlighet att
ta ställning till om du vill/kan hjälpa mig.
Jag har levt i en relation där jag varit styrd och näst intill hjärntvättad, jag har fått
höra att jag inte tänker rätt, att jag gör fel, att min familj inte är bra för mig att
jag är ditten och datten. Ordet förlåt har för mig förlorat sin mening, då jag hela
tidien tvingats till att säga förlåt, fast utan att veta för vad. Jag har på något vis
blivit styrd, och har sagt saker som jag inte egentligen har menat, saker som "ja, vi ska
vara tillsammans hela livet". Jag har nu lyckats tagit mig ifrån huset och mannen (tredje
gången gillt!) ifråga och bor nu hos mina föräldrar i väntan på att vårt gemensamma hus
ska säljas och allt praktiskt är löst. Jag är inte rädd för mannen fysiskt, men psykiskt.
Han kommer åt mig och får mig att känna skuld och dåligt samvete.
Det jag önskar hjälp med är att hitta styrka, mod och kraft att gå vidare, med flaggan i
topp. Inte tänka destruktiva tankar, som tex att "det är nog mitt fel", "jag har ju inte
varit ärligt, eftersom jag hållit med om saker som jag egentligen tyckt något helt annat
om".
Jag är 31 år och känner mig just nu ganska misslyckad, hur ska jag tänka för att inte gå
ner mig, att inte ödsla kraft på saker som suger kraft? Förstår ni hur jag menar, vad jag
är ute efter?
Jag hoppas att någon har möjlighet att ta dig an mig och att mitt liv inom kort går framåt
och uppåt!

Terese